Efter löpningen träffade jag på lite gamla kollegor från Mediatec, trevligt att tjötas lite, drack lite kaffe. Gick vidare och fick massage (väldigt skönt) och efter det gick jag omkring och försökte komma tillbaka till någon lite mer mänsklig form än den som infann sig under loppet. Så småningom tog jag mig mot 16-bussen, med mål Eriksberg för att möta upp A och L hemma hos L.
Bussen kommer och jag kliver på, ingenstans att sitta... jo! bagageförvaringen på höger framdäck var ledig, perfekt! Får plats men sitter inklämd baklänges och i övrig är bussen varm och knökfull. Det blev inte bättre ut efter linjen, varmare och varmare, mer och mer folk ju närmare korsvägen vi kom. Någonstans runt Calanderska började marken att gunga och bussen gå baklänges. Tanken som for igenom huvet: Detta är inte bra, men jag känner igen det... -Ahh, åksjuka! Fick änt mig framåt och tittade ut, det kom in lite luft vid hållplatsen Berzeliegatan, det var tur... Mot stationen runt fast omvägen runt Heden (omläggningar pga alla löpare...) Väl framme vid Nisseplatsen var jag färdig att prata med Ulrik igen, men även där räddade ett lite längre stopp med följd att det kom en nån liten smula luft i bussen.
Fortsatt färd ut på Djävulsön och yrseln tog vid igen... fick rusa av en hållplats för tidigt för att inte förstöra någon festsugens kväll med uppkastning... Ut från bussen, tjippa efter andan och svälj. Yrseln la sig efter en stund och då inser jag att jag är minst 600 meter från närmsta människa som känner mig, och jag kan inte kommunicera med dom för jag hade ingen mobil. Får tillslut fart på dom eländiga benen och traskar hem till L och väl där pustar jag ut och får lite vatten.
En resa att minnas (med vånda)...Jag åker gärna tåg, men bussfärder undanbedes, jag klarar bara inte av det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar