Gyttjebrottning!

Medlurad på endurotävling. Det är inte så trovärdigt då det tarvar en komplett utrustning inklusive transportering från hemmet till skogen. Men det är sant, jag gavs inga alternativ, PeA var obeveklig, -Du kör enduro på söndag, bara så du vet. -
Det blir korvgrillning efteråt!

Då nappade jag, man vill ju inte missa när en av vännerna bjuder till sittning kring grillen. Sen var det ju det där med skogsåkat... Jag gillar att prova saker jag inte gjort förut, och inkluderar det motorer så är jag inte sen att haka på. Jag hade mina mörka aningar om att dom förskönade banans lättåkthet och släthet. Hursomhelst så styrde jag kosan mot Remmene och skjutfältet där endurospåret ligger.

Tre sträckor varav sista sträckan med jaktstart. Hela slinga mäter 32km. Fattar ni hur mycket rötter, stenar, gropar, gyttjehål och andra hinder man kan få in på en sådan distans? Det går inte att föreställa sig, men emellanåt så fick jag upp lite fart och då visar sig livet från den ljusa sidan. Lika ljus som den ljusa sidan är när det går fort och man nätt o jämnt touchar topparna på whopiesarna är det mörkt när man kör kärringstopp nummer trehundrafyörtiåtta. Min hoj och jag var inte helt och hållet kompisar i början, vi ville olika saker. Den tillochmed kastade av mig ett par gånger innan jag fattade att jag körde för sakta. Sen gick det bättre och bättre!

Efter två sträckor, drygt halvvägs kände jag att min koncentration hade tagit paus, siesta eller helt enkelt sagt upp sig. Hängandes i styret kom träden liiiite för nära. Tjuvstopp igen. Puls? Tre-fyra hundra tippar jag. Lite vatten. Kicka, kicka, kicka. *!"#¤%!"¤&"¤&¤&* Kicka med gas, *BRUMM* Där och då beslöt jag mig för att tacka för tävlandet och puttra tillbaka till depån, allt i ett stycke istället för att försöka mig på att klyva ved med egen skalle.

Efter att ha landat i depån, bytt om, fått lite dricka och kaffe så återvände sakta kroppen till normaltillstånd. Fick upp kameran lagom tills dom första riktiga enduroåkarna kom i mål. Deras framfart är i det närmaste obeskrivlig, om du får tillfälle att bevittna en tävling så är det något jag rekommenderar varmt!

I veckan skall jag åka mer, fast då blir det motocross igen, det skall bli spännande att se vad variatoionen av körning kan ge, jag behöver både teknink och kraft för att få upp min något mediokra hastighet i spåret. Sedan får vi se om det blir mer enduro. jag lämnar fönstret på glänt för lite solskensenduro på lagom breda och jämna skogspartier framöver.

Tack PeA för inbjudan och trevligt sällskap!