Synvilla?

Efter krashen i höstas har crossen stått i garaget, sketen och eländigt ensam. I början var jag oförmögen att flytta den själv, när jag väl blev stark nog att maka på den vart det konstanta minusgrader vilket svårgjorde rengöringen utomhus när väl lusten och orken inföll sig. Men idag stod alla stjärnor i balans, plusgrader för första gången i mannaminne (slog nog iofs i huvet lite när jag välte), en dag med lust och tid över för att fixa lite och faktiskt såpass med kräm i armarna att jag ficck släpat ut jordhögen ur garaget! Efter tvagning baxades åket ner i den varma och torra källaren, efter lite trixande och ett par hjälpande handtag från P så står hon nu på plats för lite omvårdnad. Styret stod som ett spö i backen en regnig dag som denna. Inget konstigt med det efter en traditionell marksyning. Men lite förvånad blev jag när jag såg vad som krökt sig. Ett litet tecken på en stor kraft. Inte varje dag man kröker 10mm rostfri bult utan att veta om det.